Man krossar ett hjärta, och sen krossar man två, man slår kärleken är tryckt och man lever sen så. Man krossar sen ett tredje och har vant sig vid det, som man tar livet som en lek och man leker med kärlek. Playa andra och man blir playad själv, är det så livet är? Eller har det nått att säga dig? Lever du för stunden kan du skadas med tiden som en kniv i ryggen men man måste känna hur det svider. Jag lider inte men har gjort i eftertanken, men man vet hur man är, man är jättestark men…. Man har släckt ner till grunden och raderar det man vill, man gråter inombords men hanterar det rätt snyggt. Man stoppar det itså och man byggde på det, men man slängde alltihopa som hette känslor och trygghet. Säg inte förlåt för det finns inget att förlåta, jag älskade dig förut men nu kan du stå där och gråta. Ett hjärta blir krossat alldeles för lätt, och den smärtan som kommer vet vi alla hur den känns. hur det bränns, och hur livet går i bitar. En sårad själ, när man ser den man sårat bara går iväg;/ vänder ryggen till och aldrig mer vill prata, man vaknar nästa dag och mår inte så bra. Under ett liv hinner man såra andras känslor, man krossar så många hjärtan och får sitt eget krossat. Om detta kallas kärlek så är det nog på låtsas.